Vem bär egentligen ansvaret?
Det är en fråga som dyker upp oftare än man tror. Och svaret är inte alltid glasklart. I ett flerbostadshus är det fastighetsägaren – eller bostadsrättsföreningen – som har det yttersta ansvaret för att imkanalerna fungerar som de ska. Punkt. Det spelar ingen roll om det är en hyresgäst som steker bacon varje morgon och täpper igen kanalen med fett. Ansvaret ligger hos den som äger fastigheten.
Men vet du vad? Väldigt många fastighetsägare har dålig koll på vad det faktiskt innebär. De vet att OVK-besiktning ska göras. De vet att brandskyddet är viktigt. Men imkanalerna? De glöms bort tills det luktar stekt mat i trapphuset eller, i värsta fall, tills det brinner.
Vad säger lagen?
Enligt Plan- och bygglagen (PBL) ska ventilationssystem i byggnader kontrolleras regelbundet genom så kallad obligatorisk ventilationskontroll, OVK. Det gäller alla flerbostadshus. Intervallet beror på typ av system – vanligtvis vart tredje eller sjätte år. Men här är grejen: OVK handlar om att ventilationen fungerar. Den säger inte nödvändigtvis allt om hur smutsig din imkanal är.
Lagen om skydd mot olyckor (LSO) ställer dessutom krav på brandskydd. Fettbeläggningar i imkanaler utgör en reell brandrisk. Räddningstjänsten kan ställa krav på att fastighetsägaren åtgärdar bristfälliga imkanaler, och gör de inte det kan det bli dyrt. Riktigt dyrt.
Faktum är att Boverkets byggregler också specificerar att kanaler ska vara åtkomliga för rengöring och inspektion. Det räcker alltså inte att kanalen finns – den måste gå att underhålla. Har du en imkanal som är inbyggd utan rensluckor? Då har du ett problem.
Brandrisken som ingen pratar om
Fett. Gammalt, intorkat matfett som sakta bygger upp sig längs insidan av imkanalen. Det ser inte farligt ut. Men vid tillräckligt hög temperatur antänds det. Och när det väl tar eld sprider sig branden snabbt genom kanalsystemet – från en lägenhet till nästa, våning efter våning.
Det här är ingen teoretisk risk. Det händer. Varje år rapporteras bränder i Sverige som startat just i imkanaler med fettbeläggning. I flerbostadshus, där kanalerna ofta är sammankopplade, kan konsekvenserna bli förödande.
Regelbunden rengöring av imkanal i Stockholm är inte bara en rekommendation – det är en nödvändighet för att uppfylla brandskyddskraven och skydda de boende. En professionell rengöring tar bort fettavlagringar, kontrollerar kanalens skick och ser till att luftflödet fungerar optimalt.
Styrelsens roll i bostadsrättsföreningar
Sitter du i styrelsen? Då vilar det här på dina axlar. Styrelsen i en bostadsrättsförening har ett förvaltningsansvar som inkluderar byggnadens ventilationssystem. Det innebär att ni ska ha en underhållsplan som täcker imkanalerna. Inte bara fläktarna. Inte bara donen. Hela kanalsystemet.
Och det räcker inte med att säga ”vi tar det när det behövs”. Proaktivt underhåll är nyckeln. Sätt upp ett schema. Dokumentera varje inspektion och rengöring. Om olyckan är framme och det visar sig att föreningen inte skött underhållet kan styrelseledamöterna bli personligt ansvariga. Det är ingen rolig sits.
Vad händer om du struntar i det?
Konsekvenserna kan bli flera. Kommunens byggnadsnämnd kan förelägga fastighetsägaren att åtgärda bristerna, ibland med vite. Försäkringsbolaget kan neka ersättning vid en brand om det visar sig att underhållet varit eftersatt. Och de boende? De kan kräva skadestånd.
Men bortom juridiken handlar det om människor. Familjer som sover i sina lägenheter. Barn. Äldre. De förlitar sig på att fastighetsägaren har gjort sitt jobb. Att kanalerna är rena. Att brandrisken är minimerad.
Så gör rätt. Kontrollera imkanalerna. Rengör dem regelbundet. Dokumentera allt. Det är varken dyrt eller komplicerat – men det kan rädda liv.